Hej! 
Många medium använder sig av flera olika hjälmedel för att "koppla upp". Eller för att bekräfta det budskap man fått via en annan kanal. Det kan också vara skönt att rådfråga med hjälp av ett annat hjälpmedel om man har svårt att fokusera eller om den man läser åt har en stark påverkan på en under läsningen. Då byter man kanal, fokus och tar vid på ett nytt sätt. Ibland när jag kopplar upp privat för mig och är osäker på de svar jag får kan jag lägga tex tarotkort. Får jag samma svar då så känns det glasklart.

Det kan också vara hjälpmedel i form av en pendel, personliga tillhörigheter till den man gör en läsning åt, tex ett halsband, en sjal, ett fotografi, osv. 

Men när du väljer ett hjälpmedel behöver du ge det lite tid och öva tills du känner om det är något som fungerar bra för dig eller inte. Jag köpte en pendel som jag blev väldigt förtjust i. Den var tung, i mässing och så enkel i sin form. Jag övade och övade och lade bort den efter en tid då jag inte tyckte vi kom överrens.

Sedan hittade jag den något år senare och började öva igen. Men vi kom aldrig överrens. Den hoppade och skakade men vägrade pendla i runda cirklar eller raka streck som jag lyckats med med andra pendlar. 

En dag, långt senare, kommer minsta barnet med pendeln i sin hand. Vad är det här mamma? Jag förklarade och sa att jag kunde visa hur man gör. Glad i hågen provade han den och vi ställde enkla ja eller nej frågor som uppvärmning. Pendeln gled fram i luften, som på räls gjorde den stora cirklar och fina nekande streck. Jag skratttade och sa att ok, då var det dig den skulle till och inte mig :-) Han fick den och de trivs ihop! Haha, så hittar du något som inte fungerar så lägg bort en stund och prova längre fram. Det kan vara så att du inte är redo ännu, det kan vara så att de inte är rätt verktyg för dig. Det finns ingen prestige i att inte lyckas på en gång. Släpp :-) Tänk dig att du är ett barn som upptäcker, provar och experimenterar dig fram. Tillåt dig att vara "open minded" och nyfiken!

Prova med något nytt om du känner dig lockad av något annat. Tids nog hittar du dina sätt och dina verktyg. 

Lycka till på din spännande resa!

Flera gånger i mitt liv har jag uppsökt ett medium.

Det har varit när jag har kört fast i arbetslivet eller privatlivet, eller varit sjuk en lång period. När det har varit kaos en längre tid. Det kan också vara när jag inte riktigt vågat tro eller litat på min egen intitution, eller inte hört eller känt in någonting intuitivt alls. Det vill säga är mitt mediala har tystnat för att jag har haft alldeles för mycket runt omkring mig. Då har jag sökt bland olika medium och så har jag känt in vilken person som "känns rätt". Det har gjort att jag har kommit i kontakt med fina mediala personer som kunnat hjälpa mig att reda ut och att hitta mitt högre jag igen.

Det har också gjort att jag påmints om vilka fina hjälpare jag har på andra sidan och hur väl de vill mig och vilka fantastiska supportrar de är! Och efter en sittning har jag känt mig motiverad och stärkt.

Känner du att du behöver hjälp att reda ut något, komma i kontakt med dig själv eller se vilka andliga guider och medhjälpare du har omkring dig? Jag tar emot klienter för att kortare samtal på 30 min eller ett längre samtal på 60 minuter. Jag tar endast emot för vägledning över telefon just nu. Min överenskommelse med universum är att jag vill se positiva saker i mina vägledningar, inte kommande sjukdomar och olyckor. Jag fokuserar på ditt välmående och dina styrkor och att dina supportrar på andra sidan får förmedla sina budskap till dig. Jag har ingen plan för samtalet, dina guider får styra så att det blir för ditt högsta bästa. 

30 minuter kostar 400 kr 

60 min kostar 800 kronor

Det jag behöver veta om dig är ditt förnamn, ingenting annat. Du, eller en vän, kan boka via sms eller mail. Jag vill inte ha någon information om dig i förväg. Det som ska förmedlas till dig kommer dina andliga guider att berätta under vårt samtal.

Vill du veta hur ditt djur mår och om hen har något att säga till dig så förmedlar jag det gärna till dig. Kanske vill du förbereda på att du ska åka bort, att du kommer ha djurpassning, att ditt djur behöver förberedas på ett veterinärbesök med spruta tex. Eller har en fråga om varför din katt kissar bland skorna mm mm.

Då vill jag ha två bilder. En helkroppsbild på ditt husdjur och en bild där man tydligt ser djurets båda ögon, som tittar in i kameran. Klara och tydliga bilder behövs (suddiga bilder går inte).

Jag vill veta namnet på ditt djur, om det är en hona eller hane samt djurets ålder.

Du får vårt samtal nedskrivet via mail. En djursittning sker på distans och tar minst en timme, ibland fler. Om ditt djur inte är redo att prata när det är dags, så gör jag ett nytt försök dagen efter. Vill hen inte prata alls så kostar det naturligvis ingenting. Det längsta samtalet jag har haft tog tre dagar att få till innan djuret ville prata och sedan pratade han, en fin kattherre, i tre timmar! Haha den som väntar på något gott...

Kostnad 800 kr.

Andlighet har varit och är många olika saker för mig.

Där jag växte upp spökade det, så det var skuggor som gick förbi en dörröppning, plötslig isande kyla i rummet en varm sommardag, tavlor som föll ner på golvet och varelser som stirrade ut genom mitt sovrumsfönster när jag gick förbi utanför.

Andlighet är också varsel. Som när jag på väg till jobbet såg "i en dagdröm" att jag skulle snubbla i trappan på väg till kontoret och att matlådan skulle flyga ut ur påsen jag bar den i och öppnas upp och maten skulle flyga vida kring. Pastasallad med majs och mycket flygvänligt smått och gott i....Och mycket riktigt, en stund senare snubblar jag till och ser maten flyga upp i luften och sedan ut över hela golvet i ett spektrum av färger och former...jaja jag var i alla fall förberedd ;-)

Andlighet är att känna att något är fel med katten fast det inte syns på den... men några timmar senare visar det sig att hon har problem med kisseriet. Det kan också vara att vakna mitt i natten och känna att min mamma är jätteupprörd och ledsen och när jag ringer henne på morgonen så har hon och sambon bråkat rejält.

Andlighet är inget konstigt alls, det är vardag, det är en naturlig del av livet. En del av oss använder det mer, andra mindre och andra inte alls. Vi kan känna på oss att det är barnen som ringer utan att ha sett deras

namn på skärmen. Att vi borde undvika att beställa mat på en viss restaurang eller kanske en specifik rätt och sedan får man höra att kollegorna som åt just där eller den rätten blev magsjuk. Att få en ingivelse att köpa en trisslott eller lämna in en spelrad som sedan visar sig gå med vinst! Att spontant välja en annan bilväg och få se något fantastiskt eller slippa något dramatiskt. Att tänka på en person man inte träffat på evigheter och några dagar stöta på personen i fråga. Att fundera på att börja tillverka glass och sedan läsa på en löpsedel att glassbranchen saknar glasstillverkare osv osv. Man kan kalla det ett vidareutvecklat sjätte sinne.

Det kan också vara att kunna se personer eller andar som har lämnat jordelivet. Det kan vara att höra en röst som säger "Makramea några amplar extra" och så visar det sig att det ska bli marknad och möjlighet att sälja dem, utan att tanken funnits från början. Det kan också vara att få meddelanden genom radio, tv, en låttext som berör när du lyssnar på spotify och som beskriver just vart du är i livet, eller dit du är på väg.

Det kan också vara att prata med andliga guider eller anhöriga som har gått bort och vill hälsa till sina efterlevande. En förälder som har dött och som vill förmedla till sin son eller dotter att han/hon är så lycklig och stolt över att ha fått barnbarn fast de inte fick möjligheten att träffa dem medan de levde. Det kan vara att hålla ett smycke, tex ett halsband i handen och få upp minnen från personen som ägde smycket.

Det kan också vara att plötsligt känna en doft som är starkt förknippad med en person och på så vis veta att man har påhälsning. Eller få som ett fotominne visat, tex den enorma vinbärsbusken hos mormor och då veta att det är hon som skickar en liten hälsning från andra sidan.

Det kan även vara att prata med ett djur. När tex djurets ägare är orolig över sin hunds hälsa kan djurkommunikatören förmedla ägarens frågor och få svar från djuret. Det kan vara till stor hjälp när man vet att något inte stämmer men att det inte behövs ett veterinärbesök. Eller när de vägrar äta sånt de tidigare älskat. Eller inte hittar någon leksak som verkar glädja sin katt etc. Många djur blir deppiga av att ha sjuka eller deprimerade ägare. De sympatiserar med sin flock. En del försöker desperat få sina mattar och hussar att "se" dem och när ingenting annat fungerat så kissar eller bajsar de på skorna, i soffan, på mattan etc. Andra husdjur försöker att muntra upp genom att snygga till hemma, äta upp alla växter, riva ner duken på golvet etc. Ja vi människor och djur  har olika sätt att göra fint på ;-)

Andlighet är så enormt mycket. För en del är andlighet mörker och kusligheter och personer som genast ska skickas till ljuset. Det kan vara så men mestadels är det en ande, eller ett väsen som vill förmedla ett budskap och när hen har fått förmedla det till någon som ser eller hör så är syftet uppfyllt och anden kan gå vidare. Såklart kan det bli lite rörigt när man inte får framföra sitt budskap och det kan skapa frustration som kan visa sig på olika sätt. Men då får man hjälpas åt att lösa problemet.

För mig är andlighet något positivt och något fint som vi ska vara tacksamma för och visa respekt för. Tänk vilken gåva att kunna se och höra och känna och vilken hjälp det är både för oss människor och för dem på andra sidan som vill förmedla något viktigt till oss. Ibland är det en påminnelse om att vara tacksam för livet, för att kärleken är oändlig, för att vi alltid har en eller flera supporters, vart vi än befinner oss i livet. Vi är alltid precis där vi ska vara. Allt sker av en anledning. Det finns ingen slump.

Vi hade "lite rörigt" i vår tvättstuga. Det var inget konstigt med det men det konstiga var att jag blev arg så fort jag gick ner dit. Det spelade ingen roll hur bra humör jag var på, gick jag ner i tvättstugan så blev jag ilsken och sur. Jag blev inte sur över att det var ett kaos med tvätthögar, utan jag blev tvärilsk av att gå förbi eller in i tvättstugan.

Efter en tids reflekterande kom jag på att den energin inte tillhörde mig, det var något som fanns i tvättstugan. En kompis till barnen sa i samma veva, att hon hade sett en arg läskig gubbe i vårt tvättstugefönster när hon gick förbi på utsidan. Så hon blev rädd och vägrade gå ner i källaren. Hmm...?

Jag tog kontakt med den "arga" energin för att reda ut vad det var och vad det berodde på.

Det visade sig vara en rar farbror som blivit så arg för att tvättstugan var ett berg att tvätt som aldrig sorterades ordentligt utan bara fylldes på, vecka efter vecka. Han hade kommit in i vårt hus via en kompis till barnen.

Jag frågade hur vi skulle lösa det problemet, så att han inte behövde vara arg. Jag röjde upp och sorterade den rena  tvätten i högar. Sedan stor farbrorn i källaren och sorterade den andliga tvätten och rullade lakan i prydliga rullar med band runt om och berättade att han alltid sorterat tvätten hos honom och hans fru när hon levde. Han stod där en bra stund och rullade lakan och när han var klar fick jag ett lakan av honom och så sade han att han var redo att åka hem till sin hustru. Jag tackade för fin assisstans och hälsade honom välkommen tillbaka om han ville rulla fler lakan men han var nöjd och hade slutfört sitt andliga budskap.

Ibland är budskapet riktat till dem som bor där, ibland är de nödvändiga för den avlidne som inte kan släppa taget om jordelivet helt förrns hen har fått göra det som är riktigt viktigt för honom eller henne. Det är fint tycker jag.

Jag var på ett otroligt gripande besök på ett sjukhus. Det var våra vänner vars barn hastigt och tragiskt hade gått bort. När vi kom hem var vi bedövade av sorg. När jag skulle somna på natten så flockades det av ansikten mitt framför mitt ansikte, det var obehagligt och klaustrofobiskt. Jag tänkte att det nog berodde på att jag var lite chockad och utmattad och somnade till slut. Dagen efter hände samma sak och jag tänkte att det var en effekt av sjukhusbesöket och alla känslor och tankar det innebar. Jag var så tung i huvud och kropp, som om någon lagt ett tjock lager cement över mig. Tredje dagen var det samma sak och då hade den klaustrofobiska känslan satt sig över både ansikte och bröst och jag kände mig överhopad av "folk" som ville ta kontakt med mig och hade svårt att andas.

Vad var det som hände? Det kanske hade kommit via besöket på sjukhuset? Något som jag fått med mig hem?

Jag förstod att detta var något som behövde klaras upp. Jag satte mig och tog kontakt med energin och det slog till med full kraft, det var personer som gått bort och inte vågade släppa taget, de hade inte riktigt hunnit förstå att de gått bort.

Det blev så oerhört känslosamt, det var så många sorgsna eller förvirrade själar, unga och gamla och det var ett litet barn på 2-3 år som ville ha med sin nalle, snuttefilt och napp och inte ville gå över till andra sidan ensam.Han ville att jag skulle följa med och hålla honom i handen. Jag kan fortfarande inte prata om den lille med nappen utan att gråta floder. Det blev så sorgligt och vackert och så naturligt men ändå lite obegripligt på en gång.
Hur kunde lilla jag hjälpa alla dessa? Det blev så stort och de var så många som ville ha hjälp. Men jag gjorde det, en efter en kom de fram, med en fråga om vad som hänt eller vart de skulle ta vägen, eller meddelade att de ville ha sällskap en bit. Ibland var de som ett blädderblock av själar som passerade förbi när jag visat vart de skulle.
Ibland hjälper man en själ i taget, ibland blir det ett helt hav.

Det var så förlösande att få hjälpa till och att få gråta ut alla känslor. Både över den kloka lilla flicka vi tog avsked av på sjukhuset och de andar som följde med hem och som behövde lite stöd, bekräftelse och vägledning.